Helveteshuset
För lite mer än ett år sedan fick jag möjligheten att ta över min farfars gård. Ett gammalt soldattorp från 1600-talet. Eller ja gård och gård, det är huset och några fallfärdiga skjul. Men jag har länge velat ha det här stället, så för mig var det en dröm. Jag såg möjligheterna att nån gång i framtiden skaffa häst igen, då det är något jag verkligen längtar efter. Jag började genast visualisera hur allt skulle se ut. Framtiden såg ljus ut, men det blev inte riktigt som jag tänkt mig..
Valborgsmässoafton 2016 var nog startskottet för ett rent helvete. Vi (jag, min dåvarande sambo och hans son) var ute i trädgården när min dåvarande sambo pekar bakom mig. Jag vänder mig om och ser hur det ryker från taknocken. Min sambo springer efter pulversläckare + vattenslang och ger sig upp på taket. Jag ringer till brandkåren. Lyckligtvis var det "bara" halva taket och två rum som blev förstört. Brandmännen sa att hade det inte varit för min sambo skulle huset brunnit ner. Det som redan var ett stort renoverings projekt, blev ett ännu större projekt. I samband med detta hade jag just fått reda på att jag var gravid.. Tröstar oss med att det kunde varit värre. Några veckor senare kommer jag hem och då har pannan åkt igenom golvet. Tänker för mig själv kan det bli värre?! Jag lovas dyrt och heligt att det ska bli klart innan barnet kommer. Det går ytterligare en tid, och jag inser att det regnar in. Får åter igen löftet att det ska bli klart i tid.
Det blev inte riktigt så heller.. Av olika anledningar fick jag inte den hjälpen jag blivit lovad. Bebisen kom och jag, med tummen mitt i handen, stod med ett i princip obeboligt hus. Jag tvingades lösa det på annat sätt. Det började sakteliga få ett funktionellt hus. Motivationen att ta tag i nånting va lika med noll. Hur mycket jag än ville få klart allt orkade jag inte. Det stod stilla väldigt länge innan jag ens började orkade ta tag i saker, och de saker jag orkade ta tag i är nog saker som andra inte ens skulle reflektera över men man började i alla fall se att det gick framåt. I ett försök att ladda batterierna i det lilla så åkte jag och ett gäng tjejer till Gekås. Det funkade relativt bra, tills jag kom hem.. Då inser jag att någon har brutit sig in. Motivationen åter igen på noll. Det är väl ungefär där jag står idag och det min blogg kommer handla om. Vägen tillbaka, renoveringen och lite annat smått och gott.